Ensomcaroline | Skönhetsblogg

Vila i frid älskling ♥

Hej på er! 

Nu var det mer än en vecka sedan som jag uppdaterade er här och det beror på att jag har haft fullt upp, med både roliga och jobbiga saker. Först och främst så har jag fått hoppa in och jobbat extra då en kollega varit sjuk, sen så har jag även varit på en arbetsintervju. Men sen hände något som jag var så himla, himla ledsen över i tisdags och igår...

När jag var sex år så skaffade vi världens sötaste, gulligaste och snällaste lilla kisse, Missan. Hon har funnits vid min och min familjs sida sedan dess och har blivit en självklarhet i vår vardag, en riktig familjemedlem och livskompis. Ni som har djur hemma förstår precis vad jag menar. Jag har lekt, gosat, busat, sovit med, matat, släppt in, släppt ut och varit med under 15 år som hon har funnits vid vår sida, under den tiden blir man otroligt fäst vid någon. Hon har alltid varit min lilla bebis, min lilla skrutt och någon som både fått mig att skratta och någon som slickat bort mina tårar när jag varit ledsen. Hon har varit världens finaste lilla kisse med andra ord! ♥

Hon har mått bra hela sitt liv, aldrig varit med om något speciellt dåligt, aldrig blivit skadad och vi har alla skämt bort henne med mat och kärlek. Men 15 år är länge för en sån här liten katt att leva och under det senaste året har hon inte mått lika bra och inte riktigt varit sig själv. Nu kom det till en gräns då vi blev tvungna att åka med henne till veterinären för att undersökas. Där kom världens jobbigaste ord från veterinären och vi var tvungna att göra världens jobbigaste beslut. Missan skulle aldrig må bättre igen och skulle inte leva så länge till, under resten av hennes liv skulle hon få lida, mer och mer för varje dag. Så vi beslutade att ta bort henne på direkten, så att hon skulle slippa lida och så att hon skulle få avsluta sitt liv på topp, precis som hon förtjänade. 

Vi anade att detta skulle hända och därför var jag superledsen i tisdags och var efter mitt jobb hemma hos mamma och kramades, gosade, klappade och sa hejdå till henne. Att stänga dörren efter mig, sätta mig i bilen, åka därifrån och veta att jag antagligen aldrig skulle få se henne igen var något utav det jobbigaste jag varit med om. Det är med tårar som jag skriver detta ska ni veta...

Men det var igår, onsdagen den 23 september, som vi tog bort henne. På förmiddagen. Jag var inte med utan satt hemma och grät floder. Jag tror aldrig att jag har gråtit så mycket i hela mitt liv och jag måste nog säga att det var mitt livs jobbigaste och värsta dag, hittills. Usch! Jag låg i sängen hela dagen igår, åt inget och mådde jättedåligt. När Simon kom hem från sitt jobb så åkte vi till Kristinehamn och min familj, där vi spenderade resten av dagen. 

Som ni förhoppningsvis förstår så är jag fortfarande jätteledsen och har verkligen inte orkat sätta mig framför datorn och blogga. Som grädde på moset så har jag blivit sjuk också och är därför hemma idag och vilar. Men tävlingen som skulle kommit upp för en vecka sedan kommer upp lite senare idag i alla fall. Ta hand om er så ses vi snart igen! ♥

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas